PANDAMAFFIAN

Vi har nu kommit fram till ett gemensamt beslut att lägga ner Pandamaffian. Det beror inte på brist på inspiration, nej, tvärtom. Det har varit många turer med Pandamaffian. Det började i december 2009 som en kulturblogg, som sedan involverade även mode och spel. Efter ett tag smalnade vi av det med musik, men kände aldrig att det riktigt tog fart.

Detta är inte sättet vi vill arbeta på, inte under detta koncept i alla fall. Bloggen kommer finnas kvar för allmän beskådning, för det finns ju trots allt några guldkorn. Just nu arbetar vi på ett annat koncept; ett ärligare, öppnare, seriösare och bredare koncept.

Jag (Pandapappan) vill ta tillfället i akt att tacka alla artister som ville ställa upp på intervju, även de intervjuer som aldrig blev av. Jag vill tacka alla som trott på detta, alla läsare och alla människor och artister som har gjort denna blogg till en möjlighet.

Tack än en gång och på återseende!

//Pandapappan.

Hej alla kära pandamaffianläsare! Detta är er nya skribent som äntligen fått tummen ur.

Idag har jag en glädjande nyhet att presentera. För oss som hänger med i allt vad Henrik Berggren gör så är det inget nytt, men för er som inte alls är lika fanatiska så hoppas jag på glada tillrop. En ny skiva är på gång. En soloskiva.

Inför spelningen i Norrköping för ett par månader sedan fick nt.se till en intervju där Henrik själv bekräftar att en ny skiva är på väg. Men inget datum är bestämt, förmodligen får vi vänta tills nästa år. Eller så gör han en "Cruel town" (meddelar att skiva är på väg men sedan låter oss vänta ett par år till).

Det är mycket vi inte vet, men mitt gamla BD-hjärta har börjat brinna och hoppas igen.


//Pandamormorn.

Precis som rubriken förtäljer tog vi också en paus, inte lika välförtjänt dock. Nu är vi tillbaka, mer skrivsugna än någonsin. Vi har en väldigt lång och händelserik höst att se fram emot. Vad har vi att vänta oss denna höst? Många skivsläpp kommer att recenseras, bland annat Säkert!, Love Antell och Parken. Vi kommer ha en del intervjuer, där vill vi vara lite mer hemlighetsfulla. Däremot kan vi avslöja att nästa blir med Storbritanniens nya talang inom singer/songwriter, Dave Abrams.

Vi har även nya skribenter som kommer att skriva här under hösten, vi har smidigt andra ränker under sommaren, detta går vi ut med så fort vi kan och vill.

//Pandapappan.

En av artisterna som kommer att figuera mycket på sommarens festivaler är ingen mindre än Markus Krunegård. Man kan lugnt säga att han har varit en av de mest produktiva svenska artister de senaste åren. Allt började med Laakso och debut-EP:n Long Beach EP som gavs ut 2003. Det var däremot inte förrän året efter då Aussie Girl EP släpptes som de fick sitt riktiga genombrott i indiekretsar. Engelska låtar varvades med några få finska, men det riktiga genombrottet fick vänta. 2006 startade Markus en grupp kallad Hets! som spelade punkigare och skämtsammare musik. Det blev bara ett album och idag är gruppen tyvärr ganska bortglömd.

Året efter kom Laaksos riktiga genombrott. Markus sjöng duett med Peter Jöback på Italy vs Helsinki och hitsen Norrköping och Västerbron gavs ut på albumet Mother, Am I Good Looking?. Samma datum släpptes även Laaksos enda helfinska album Mämmilärock. Därefter började Markus att spela in låtar som soloartist och hitten Jag Är En Vampyr var ett faktum. Något senare släppte han sitt första soloalbum Markusevangeliet som fick strålande kritik och har jämförts med mästerverk som Jakob Hellmans ...Och Stora Havet och Håkan Hellströms Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg. Det man förknippar ofta med Markus Krunegård är festivalspelande. Det är en man som ofta och gärna spelar på festivaler. Förra året spelade han till och med både med Laakso och som soloartist på festivaler. Han började även samarbeta med Maruro Scocco under inspelningarna till hans senaste skivor.

I höstas släpptes Prinsen Av Peking och Lev Som En Gris Dö Som En Hund på samma datum. Den ena är lite dansantare och mer fartfylld, den andra lite lugnare och mer berättande. Detta häftiga koncept resulterade i en dubbelspelning på Södra Teatern, då han spelade ena skivan rakt av ena kvällen och andra skivan den andra kvällen.

Nu är han ute på vägarna igen och festivalspelningar väntar och har varit. Pandamaffian träffade honom för några veckor sedan och gjorde en intervju. Han verkar laddad till tusen inför turnén, men i behov av en välförtjänt paus efter sommaren.

Det är många som suktar efter nytt material med Laakso, vad händer på den fronten? Jag var på Peace & Love förra året och då spelade ni två nya låtar, det ryktades om ett nytt album under hösten, men sen blev det tyst.
Vi åt grekiskt i Skanstull i April. Det är väl allt som har hänt sedan konserterna.

Du har släppt minst ett album per år sedan 2005, allt från Laakso till Hets! till solo, blir du aldrig utmattad eller tom på inspiration?
Jo, ofta. Nu till exempel, men ny input kommer och räddar en från paniken och tystnaden allt som oftast.

För ett tag sedan spelade du på Talvatisfestivalen i Jokkmokk. Då spelade du en låt som är gjord med Hets!. Är det ett tecken på något nytt eller var det bara ett engångsprojekt?
Om det var ett tecken på något så var det kanske att jag spelat så sinnessjukt mycket ute och trivs mindre bra med att vara bekväm.

Norrköping är något du ofta och gärna pratar om, även i dina texter. Hur beskriver du din relation till staden?
Min uppväxtort. Jag gillar den bättre nu än då, det blir lite att skriva om på 19 år i en stad.

Många av dina texter innehåller namn, platser och händelser som verkar hämtade ur verkligheten. Är de det och i så fall, finns det folk som har tagit illa upp någon gång?
Det spelar ingen roll, bara upplevelsen är äkta. Ja, man får vara försiktig med passiv rökning.

Du verkar gilla att samarbeta med många andra artister, så därför undrar jag; vem skulle du helst av allt sjunga ihop med?
Lou Reed. Fuck Buttons är bra.

Efter sommarturnén, vågar du avslöja lite vad som kommer att hända då?
Inget speciellt är jag rädd. Jag kanske spelar någon ny låt, men jag tror inte det.

Tack för intervjun!
Tack själv.


//Pandapappan.

Snart har halva året gått och det börjar bli dags med en liten sammanfattning. Festivalerna väntar på oss, några har redan varit. Klubbspelningarna börjar avta och konserterna börjar spelas utomhus. Jag vet att vi har mycket kvar att vänta oss. I höst bjuds vi på debutalbum från inga mindre än Ludwig Bell, Love Antell och Vintervåld. Fram tills dess ger jag er mina bästa upplevelser det här året.

Årets album: Per Egland - Slut Dina Ögon Och Dröm Om Egland
Den gamle tonsättaren Per Egland släppte sitt debutalbum i år och har bland annat varit förband till Markus Krunegård. Jag är helt övertygad om att Merkurius Brinner kan bli en låt som spelas mycket i sommar. En sak är säker, jag kommer att spela sönder den.

Årets låt: Tiger Tape - Skanstull
Ni som följer bloggen har förhoppningsvis redan laddat ner låten som vi släppte här innan skivan kom ut. Storstadshat med skräniga gitarrer fungerade 1979, det fungerar 2010.

Årets konsert: Familjen, Hornstull Strand, 8 maj
Aldrig förut har jag upplevt ett Strand i sådan extas, energi och röj. Hade konserten inte varit på markplan hade golvet vikt sig. Undertecknad förflyttades säkerligen 20 meter fram och tillbaka i publiken.

Årets överraskning: Love & Happiness, Debaser Medis, 23 januari
Jag gick dit för att se Daniel Gilbert. Förbandet är det jag kommer ihåg mest i efterhand. Kan även bero på att de hade en lika underbar Göteborg-humor som jag, vilket jag fick uppleva efter konserten.

Årets halleluja-moment: Girls, Hornstull Strand, 11 mars
De spelade en ny låt jag inte ens vet titeln på. Det jag kan säga är att John Lennon var återuppstånden för några minuter.

Årets äntligen: The Radio Dept. - Clinging To A Scheme
Äntligen. Mer än så behövs egentligen inte. Oron var stor att det inte skulle bli bra, men det blev det.

Vi får hoppas att sommaren och hösten kommer att bjuda på minst lika många fina ögonblick som det här året har givit oss hittills.

//Pandapappan.

Vi börjar först med glädjande nyheter om att Familjen precis har påbörjat sin tredje skiva mitt i festivalturnén. Den andra goda nyheten är att bob hund kommer att spela in nytt material till ett nytt album som släpps nästa år. Den skivan följs upp med en turné.

Det ryktas även om att Kent släpper nytt den 7 juli. Om detta är sant återstår att se.

På lördag går Pop Dakar av stapeln i Stockholm. Jag kommer vara där laddad till tusen för att se Ikons, Existensminimum, Ludwig Bell och Harald Björk.

//Pandapappan.

 

The Love Language Myspace | Spotify

 

Washed Out Myspace | Spotify

Siestafestivalen pågår just nu för fullt i södra Sverige, Hässleholm för att vara exakt, men vi som inte har någon möjlighet att besöka Siesta i år får istället fortsätta att peppa oss inför kommande festivaler (jag tänkte egentligen mest på mig själv när jag skrev det) i sommar. Ett alldeles utmärkt sätt att peppa sig själv lite är att lyssna på The Love Language. För mig är det här så mycket sommar som det bara kan bli.
The Love Language är indiebandet från North Carolina i USA som bildades 2006, och för tillfället agerar dom förband åt Camera Obscura under deras USA-turné. Har du vägarna förbi USA under september kan du dessutom se The Love Language live under Hopscotch Music Festival där bland annat Washed Out, Panda Bear, Atlas Sound och svenska Dungen kommer att spela.

Om jag får slänga in ett extra tips till er så rekommenderar jag varmt Washed Out som jag nämnde här ovanför. Washed Out, eller Ernest Greene som han egentligen heter, skapar fruktansvärt behaglig glo-fi/chillwave.
Jag skulle speciellt rekommendera låtarna "Belong" och "New Theory".

Men som sagt, The Love Language. Klicka er in på deras myspace, lyssna gärna en extra gång på deras låt "Heart To Tell" och längta lite efter sommarens kommande festivaler tillsammans med mig.


//Pandamamman

Joxaren kommer från Hägersten, söder om Stockholm. Hans musik går att förklara med tre ord: elektroniskt, glatt och rockabilly. Den inehåller ingen sång men är dansvänlig och uppåt. Joxaren är även musiker i Parkens band och är just nu på en miniturné i vårat kära grannland Norge, vilket Pandafarfarn gillar!

Kolla in hans MySpace här!

// Pandafarfarn

Det är två år sedan Alf Håkan Åkesson, kanske mer känd som Alf, släppte sitt tredje album Tivoliv (och dessutom medverkade samma år på hyllningskivan "Andra Sjunger Olle Ljungström" till Olle Ljungström såklart). Nu är den skånska indiepopartisten tillbaka med sin splitternya singel "Hälften Kvar".
Om ni är intresserade av att höra den nya låten, är det bara att besöka Alfs myspace.

Det har tyvärr varit lite inaktivt här på bloggen på sista tiden, men det beror mycket på att det har varit många fina musikevenemang som har kommit i vägen. Vi börjar veckan med en ny artikelserie. "I backspegeln" heter den och där berättar vi våra egna relationer till band och vad som gör de så speciella för oss. Därför passar det bra att vår nya skribent Pandafarfarn får inleda detta.

//Pandapappan.

---

Jag minns fortfarande mitt första möte med Jumper, det är som om det var igår. Jag var nio år gammal, den 13 september 1996. Jag hade precis kommit hem från skolan. Jag satte på ZTV och När Hela Världen Står Utanför kom som en musikchock av kärlek och gjorde mig förälskad av annan svensk musik är Gyllene Tider som mamma hade fått in i min hjärna från den dagen jag föddes. 14 år senare är jag fotfarande lika förtjust i deras musik som jag var den dagen när jag kom hem och såg videon och hörde musiken med Niklas Hillbom som sjöng för mig om att hela världen stod utanför. Men nu är det ju inte bara mig och min upplevelse av Jumper det ska handla om utan om just bandet Jumper.

 

1996 var som sagt året då några pojkar från Kristinehamn presenterade sig för hela svenska folket med låtar som När Hela Världen Står Utanför och Tapetklister. Samma år lyckades dessa personer från lilla Kristinehamn vinna en Rockbjörn för årets svenska grupp. På Trackslistans maratonlista kom jumper på en tredjeplacering över det band som spelats flitigast under året. Bandet spelade även singeln Tapetklister för miljontals tv-tittare på fotbollsgalan samma år.

 

Jumpers framgångssaga under mitten av nittiotalet slutade inte heller där, utan fler utmärkelser inom den svenska musikbranschen väntade bandet. Under 1997 röstades bandet fram som vinnare av årets bästa popalbum tilldelat av Sveriges Radio. Bandet hamnade även på första plats på sommartoppens lista för mest spelade låtar när de släppte en av popsveriges bästa låtar genom tiderna. Låten var en cover i form av Jakob Hellmans Hon Har Ett Sätt. Även 1998 var ett bra år för Jumper då dom drog ut över land och rike på en succéturné ihop med Magnus Uggla som sålde slut i alla städer. Samma år släpptes även bandets andra skiva Välkommen hit. Även denna skiva klarade sig bra, precis som debutskivan Jumper, på album listan.

 

Efter viss framgång med singeln Våran Hemlighet, dröjde det två år innan floppalbumet Skyskrapa släpptes våren 2000. Det var en stor besvikelse för Jumper-fansen som hade hoppats på en till skiva som skulle sätta spår i deras liv som framför allt Jumper hade gjort och till viss del Välkommen Hit hade gjort.

Efter att ha åkt på en misslyckad turné i Sverige med den senaste skivan splittrades gruppen, försvann och glömdes bort av det svenska folket. 2006 släppte bandet samlingsskivan Guldkorn med deras populäraste låtar. Den skivan innehåller en bra blandning låtar från hela karriären. Det har ryktas om en återförening. Det är ingen idé att spekulera tills bandet går ut officiellt med det.

 

Personligen är jag en av dom få som aldrig glömmer och aldrig kommer ogilla Jumper med tanke på deras inverkan på mitt liv. Utan dem hade jag antagligen inte lyssnat på den musik jag lyssnar på idag. Jag kanske inte hade uppskattat svensk musik eller popmusik överhuvudtaget oavsett vilket land den kommer ifrån.

 

//Pandafarfarn.

Facebook | MySpace | Ladda ner låten Skanstull här

 

1. Is It Me or Everyone Else?

2. Keep Dancing

3. I Will Never Hold Your Hand

4. Way Too Young

5. She is Fiction

6. With Those Sunglasses

7. Sunday Walks

8. You're not Really into Girls

9. Let's Work Things Out

10. Skanstull

11. Just a Cat

Är det någon som kommer ihåg Moofish Catfish? De spelade på bland annat Emmabodafestivalen och Hultsfred förra året. Nu är de tillbaka, med ett nytt album och ett nytt namn. Den här gången är det lite rakare och smutsigare än förut. Riviga gitarriff möts av nasal, gnällig, ångestfylld röst med attityd som man inte kan annat än att älska. Det som också är älskvärt är deras tajta marscheringspastiche i rytmen. Det flörtas hej vilt med shoegaze och punk, samtidigt som det doftar lite 90-tal, men samtidigt väldigt modernt. Förmodligen något vi kommer höra mer av då denna genren har fått ett litet uppsving på sista tiden.

För att krydda lite extra bjuder Pandamaffian på en låt från deras kommande album längre upp. Det är en låt som för ovanlighetens skull är på svenska. Håll till godo fram tills albumet släpps. Jag kan även passa på att tipsa om att Tiger Tape har releaseparty nu på fredag den 16 april. Den hålls i Kulturföreningen Plutos lokaler. Jag hoppas vi ses där.


//Pandapappan.

Myspace | Youtube

 

Under hösten 2007 fick det svenska folket bekanta sig med Stockholmsbandet Dreamboy, när deras första singel "What Have I Done" spelades flitigt på bland annat radiokanalen P3.
Nu, tre år senare, är det dags för det svenska folket att bli bekanta med Dreamboys sångare Ludwig Bell, fast den här gången utan resten av bandet.
Ludwig Bell har nyligen släppt en fantastisk poplåt och dessutom sin första singel "Jag Är En Idiot" från det kommande soloalbumet som släpps 18 augusti via skivbolaget Razzia Records.

För den som är intresserad finns det möjlighet att se den mycket fina musikvideon till "Jag Är En Idiot" (som för övrigt är inspelad på Skansen) på youtube. Så det är bara att klicka här för att se videon!

 

 

//Pandamamman

Det kommer att ske en del förändringar här på bloggen. Vi har några bra nyheter och en dålig. Vi börjar med den dåliga. Pandabarnet, som startade bloggen, har bestämt sig för att hoppa av. Han startade bloggen som ett bra sätt att skriva av sig på, då han ser mycket filmer. Bloggen växte och blev något som han inte hade tänkt sig. Han kommer att vara saknad, men vi fortsätter i sann Pandamaffia-anda.

Den stora förändringen kommer då bli att vi enbart kommer att skriva om musik. Tanken är att vi ska smalna av oss lite och locka fler läsare och fler trogna sådana. Just nu är det bara jag, Pandamamman och Pandafarfarn som skriver. Är du intresserad av att skriva här, hör av dig.

Vad kommer vi då att bjuda på den här veckan?

• Reportage om Ludwig Bell.
• Smaskigt skvaller om JJ.
• I backspegeln: Jumper.
• Recension på Tiger Tape.

Trevlig läsning.

//Pandapappan.