PANDAMAFFIAN

Vi har nu kommit fram till ett gemensamt beslut att lägga ner Pandamaffian. Det beror inte på brist på inspiration, nej, tvärtom. Det har varit många turer med Pandamaffian. Det började i december 2009 som en kulturblogg, som sedan involverade även mode och spel. Efter ett tag smalnade vi av det med musik, men kände aldrig att det riktigt tog fart.

Detta är inte sättet vi vill arbeta på, inte under detta koncept i alla fall. Bloggen kommer finnas kvar för allmän beskådning, för det finns ju trots allt några guldkorn. Just nu arbetar vi på ett annat koncept; ett ärligare, öppnare, seriösare och bredare koncept.

Jag (Pandapappan) vill ta tillfället i akt att tacka alla artister som ville ställa upp på intervju, även de intervjuer som aldrig blev av. Jag vill tacka alla som trott på detta, alla läsare och alla människor och artister som har gjort denna blogg till en möjlighet.

Tack än en gång och på återseende!

//Pandapappan.

Precis som rubriken förtäljer tog vi också en paus, inte lika välförtjänt dock. Nu är vi tillbaka, mer skrivsugna än någonsin. Vi har en väldigt lång och händelserik höst att se fram emot. Vad har vi att vänta oss denna höst? Många skivsläpp kommer att recenseras, bland annat Säkert!, Love Antell och Parken. Vi kommer ha en del intervjuer, där vill vi vara lite mer hemlighetsfulla. Däremot kan vi avslöja att nästa blir med Storbritanniens nya talang inom singer/songwriter, Dave Abrams.

Vi har även nya skribenter som kommer att skriva här under hösten, vi har smidigt andra ränker under sommaren, detta går vi ut med så fort vi kan och vill.

//Pandapappan.

En av artisterna som kommer att figuera mycket på sommarens festivaler är ingen mindre än Markus Krunegård. Man kan lugnt säga att han har varit en av de mest produktiva svenska artister de senaste åren. Allt började med Laakso och debut-EP:n Long Beach EP som gavs ut 2003. Det var däremot inte förrän året efter då Aussie Girl EP släpptes som de fick sitt riktiga genombrott i indiekretsar. Engelska låtar varvades med några få finska, men det riktiga genombrottet fick vänta. 2006 startade Markus en grupp kallad Hets! som spelade punkigare och skämtsammare musik. Det blev bara ett album och idag är gruppen tyvärr ganska bortglömd.

Året efter kom Laaksos riktiga genombrott. Markus sjöng duett med Peter Jöback på Italy vs Helsinki och hitsen Norrköping och Västerbron gavs ut på albumet Mother, Am I Good Looking?. Samma datum släpptes även Laaksos enda helfinska album Mämmilärock. Därefter började Markus att spela in låtar som soloartist och hitten Jag Är En Vampyr var ett faktum. Något senare släppte han sitt första soloalbum Markusevangeliet som fick strålande kritik och har jämförts med mästerverk som Jakob Hellmans ...Och Stora Havet och Håkan Hellströms Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg. Det man förknippar ofta med Markus Krunegård är festivalspelande. Det är en man som ofta och gärna spelar på festivaler. Förra året spelade han till och med både med Laakso och som soloartist på festivaler. Han började även samarbeta med Maruro Scocco under inspelningarna till hans senaste skivor.

I höstas släpptes Prinsen Av Peking och Lev Som En Gris Dö Som En Hund på samma datum. Den ena är lite dansantare och mer fartfylld, den andra lite lugnare och mer berättande. Detta häftiga koncept resulterade i en dubbelspelning på Södra Teatern, då han spelade ena skivan rakt av ena kvällen och andra skivan den andra kvällen.

Nu är han ute på vägarna igen och festivalspelningar väntar och har varit. Pandamaffian träffade honom för några veckor sedan och gjorde en intervju. Han verkar laddad till tusen inför turnén, men i behov av en välförtjänt paus efter sommaren.

Det är många som suktar efter nytt material med Laakso, vad händer på den fronten? Jag var på Peace & Love förra året och då spelade ni två nya låtar, det ryktades om ett nytt album under hösten, men sen blev det tyst.
Vi åt grekiskt i Skanstull i April. Det är väl allt som har hänt sedan konserterna.

Du har släppt minst ett album per år sedan 2005, allt från Laakso till Hets! till solo, blir du aldrig utmattad eller tom på inspiration?
Jo, ofta. Nu till exempel, men ny input kommer och räddar en från paniken och tystnaden allt som oftast.

För ett tag sedan spelade du på Talvatisfestivalen i Jokkmokk. Då spelade du en låt som är gjord med Hets!. Är det ett tecken på något nytt eller var det bara ett engångsprojekt?
Om det var ett tecken på något så var det kanske att jag spelat så sinnessjukt mycket ute och trivs mindre bra med att vara bekväm.

Norrköping är något du ofta och gärna pratar om, även i dina texter. Hur beskriver du din relation till staden?
Min uppväxtort. Jag gillar den bättre nu än då, det blir lite att skriva om på 19 år i en stad.

Många av dina texter innehåller namn, platser och händelser som verkar hämtade ur verkligheten. Är de det och i så fall, finns det folk som har tagit illa upp någon gång?
Det spelar ingen roll, bara upplevelsen är äkta. Ja, man får vara försiktig med passiv rökning.

Du verkar gilla att samarbeta med många andra artister, så därför undrar jag; vem skulle du helst av allt sjunga ihop med?
Lou Reed. Fuck Buttons är bra.

Efter sommarturnén, vågar du avslöja lite vad som kommer att hända då?
Inget speciellt är jag rädd. Jag kanske spelar någon ny låt, men jag tror inte det.

Tack för intervjun!
Tack själv.


//Pandapappan.

Det kommer att ske en del förändringar här på bloggen. Vi har några bra nyheter och en dålig. Vi börjar med den dåliga. Pandabarnet, som startade bloggen, har bestämt sig för att hoppa av. Han startade bloggen som ett bra sätt att skriva av sig på, då han ser mycket filmer. Bloggen växte och blev något som han inte hade tänkt sig. Han kommer att vara saknad, men vi fortsätter i sann Pandamaffia-anda.

Den stora förändringen kommer då bli att vi enbart kommer att skriva om musik. Tanken är att vi ska smalna av oss lite och locka fler läsare och fler trogna sådana. Just nu är det bara jag, Pandamamman och Pandafarfarn som skriver. Är du intresserad av att skriva här, hör av dig.

Vad kommer vi då att bjuda på den här veckan?

• Reportage om Ludwig Bell.
• Smaskigt skvaller om JJ.
• I backspegeln: Jumper.
• Recension på Tiger Tape.

Trevlig läsning.

//Pandapappan.