Henrik Berggren
Hej alla kära pandamaffianläsare! Detta är er nya skribent som äntligen fått tummen ur.
Idag har jag en glädjande nyhet att presentera. För oss som hänger med i allt vad Henrik Berggren gör så är det inget nytt, men för er som inte alls är lika fanatiska så hoppas jag på glada tillrop. En ny skiva är på gång. En soloskiva.
Inför spelningen i Norrköping för ett par månader sedan fick nt.se till en intervju där Henrik själv bekräftar att en ny skiva är på väg. Men inget datum är bestämt, förmodligen får vi vänta tills nästa år. Eller så gör han en "Cruel town" (meddelar att skiva är på väg men sedan låter oss vänta ett par år till).
Det är mycket vi inte vet, men mitt gamla BD-hjärta har börjat brinna och hoppas igen.
//Pandamormorn.
Halvtid
Årets album: Per Egland - Slut Dina Ögon Och Dröm Om Egland
Den gamle tonsättaren Per Egland släppte sitt debutalbum i år och har bland annat varit förband till Markus Krunegård. Jag är helt övertygad om att Merkurius Brinner kan bli en låt som spelas mycket i sommar. En sak är säker, jag kommer att spela sönder den.
Årets låt: Tiger Tape - Skanstull
Ni som följer bloggen har förhoppningsvis redan laddat ner låten som vi släppte här innan skivan kom ut. Storstadshat med skräniga gitarrer fungerade 1979, det fungerar 2010.
Årets konsert: Familjen, Hornstull Strand, 8 maj
Aldrig förut har jag upplevt ett Strand i sådan extas, energi och röj. Hade konserten inte varit på markplan hade golvet vikt sig. Undertecknad förflyttades säkerligen 20 meter fram och tillbaka i publiken.
Årets överraskning: Love & Happiness, Debaser Medis, 23 januari
Jag gick dit för att se Daniel Gilbert. Förbandet är det jag kommer ihåg mest i efterhand. Kan även bero på att de hade en lika underbar Göteborg-humor som jag, vilket jag fick uppleva efter konserten.
Årets halleluja-moment: Girls, Hornstull Strand, 11 mars
De spelade en ny låt jag inte ens vet titeln på. Det jag kan säga är att John Lennon var återuppstånden för några minuter.
Årets äntligen: The Radio Dept. - Clinging To A Scheme
Äntligen. Mer än så behövs egentligen inte. Oron var stor att det inte skulle bli bra, men det blev det.
Vi får hoppas att sommaren och hösten kommer att bjuda på minst lika många fina ögonblick som det här året har givit oss hittills.
//Pandapappan.
Nyheter och rykten
Det ryktas även om att Kent släpper nytt den 7 juli. Om detta är sant återstår att se.
På lördag går Pop Dakar av stapeln i Stockholm. Jag kommer vara där laddad till tusen för att se Ikons, Existensminimum, Ludwig Bell och Harald Björk.
//Pandapappan.
Istället för Siesta
The Love Language Myspace | Spotify
Siestafestivalen pågår just nu för fullt i södra Sverige, Hässleholm för att vara exakt, men vi som inte har någon möjlighet att besöka Siesta i år får istället fortsätta att peppa oss inför kommande festivaler (jag tänkte egentligen mest på mig själv när jag skrev det) i sommar. Ett alldeles utmärkt sätt att peppa sig själv lite är att lyssna på The Love Language. För mig är det här så mycket sommar som det bara kan bli.
The Love Language är indiebandet från North Carolina i USA som bildades 2006, och för tillfället agerar dom förband åt Camera Obscura under deras USA-turné. Har du vägarna förbi USA under september kan du dessutom se The Love Language live under Hopscotch Music Festival där bland annat Washed Out, Panda Bear, Atlas Sound och svenska Dungen kommer att spela.
Om jag får slänga in ett extra tips till er så rekommenderar jag varmt Washed Out som jag nämnde här ovanför. Washed Out, eller Ernest Greene som han egentligen heter, skapar fruktansvärt behaglig glo-fi/chillwave.
Jag skulle speciellt rekommendera låtarna "Belong" och "New Theory".
Men som sagt, The Love Language. Klicka er in på deras myspace, lyssna gärna en extra gång på deras låt "Heart To Tell" och längta lite efter sommarens kommande festivaler tillsammans med mig.
//Pandamamman
MySpace-tips: Joxaren
Joxaren kommer från Hägersten, söder om Stockholm. Hans musik går att förklara med tre ord: elektroniskt, glatt och rockabilly. Den inehåller ingen sång men är dansvänlig och uppåt. Joxaren är även musiker i Parkens band och är just nu på en miniturné i vårat kära grannland Norge, vilket Pandafarfarn gillar!
Kolla in hans MySpace här!
// Pandafarfarn
I backspegeln: Autorock
Bandet bildades 2000 i Skellefteå med största delar från det populära indiebandet Hardy Nilsson och även bandmedlemmar från Tic Tox. 2001 släpptes alltså singeln Vi Ska Dö Som Dom Vi Är och den spelades flitigt på P3, året efter kom albumet Plan B som fick väldigt ljum kritik. Musiken kan mest liknas ett rockigare Lasse Lindh, eller snarare Lasse Lindh låter som ett popigare Autorock. Efter albumet har det varit helt tyst om bandet och en uppföljare kan vi nog bara drömma om. Tyvärr är det många som har glömt detta fantastiska band, men för att påminna er kommer här en länk till deras MySpace!
//Pandapappan.
Alf
Det är två år sedan Alf Håkan Åkesson, kanske mer känd som Alf, släppte sitt tredje album Tivoliv (och dessutom medverkade samma år på hyllningskivan "Andra Sjunger Olle Ljungström" till Olle Ljungström såklart). Nu är den skånska indiepopartisten tillbaka med sin splitternya singel "Hälften Kvar".
Om ni är intresserade av att höra den nya låten, är det bara att besöka Alfs myspace.
Fenomenet JJ
Spotify | MySpace | YouTube
Elin träffade däremot en man vid namn Joakim Benon. Bandet JJ blev ett faktum. Första singeln släpptes på Sincerely Yours, bolaget som aldrig har varit särskilt representativa i media. Redan då började mytspridningen om bandet. Vilka var dem? Indie-Sverige fick lära sig en ny genre i balearisk pop som pressen så gärna ville kalla det. Det kan väl närmast beskrivas som mysig akustisk pop, med svängiga tongångar från Västindien, såsom oljetunnor och diverse percussion.
Hösten 2009 spelade JJ en vad jag tror kommer bli en legendarisk spelning på Landet. Publiktrycket var så stort att de flesta inte såg vilka som stod på scen. Det rullades filmer på en bioduk medan Elin stod ensam på scen och sjöng. Denna hype gjorde att The XX fick upp ögonen för duon och ville ha med de på en turné runt om i världen.
Deras andra album släpptes för inte allt för länge sen och har fått utomordentlig kritik. Nu är de tillbaka i Sverige för en spelning tillsammans med Bear In Heaven på Strand, fredagen den 7 maj. De kommer även att spela på Arvikafestivalen i sommar.
//Pandapappan.
I backspegeln: Jumper
//Pandapappan.
Jag minns fortfarande mitt första möte med Jumper, det är som om det var igår. Jag var nio år gammal, den 13 september 1996. Jag hade precis kommit hem från skolan. Jag satte på ZTV och När Hela Världen Står Utanför kom som en musikchock av kärlek och gjorde mig förälskad av annan svensk musik är Gyllene Tider som mamma hade fått in i min hjärna från den dagen jag föddes. 14 år senare är jag fotfarande lika förtjust i deras musik som jag var den dagen när jag kom hem och såg videon och hörde musiken med Niklas Hillbom som sjöng för mig om att hela världen stod utanför. Men nu är det ju inte bara mig och min upplevelse av Jumper det ska handla om utan om just bandet Jumper.
1996 var som sagt året då några pojkar från Kristinehamn presenterade sig för hela svenska folket med låtar som När Hela Världen Står Utanför och Tapetklister. Samma år lyckades dessa personer från lilla Kristinehamn vinna en Rockbjörn för årets svenska grupp. På Trackslistans maratonlista kom jumper på en tredjeplacering över det band som spelats flitigast under året. Bandet spelade även singeln Tapetklister för miljontals tv-tittare på fotbollsgalan samma år.
Jumpers framgångssaga under mitten av nittiotalet slutade inte heller där, utan fler utmärkelser inom den svenska musikbranschen väntade bandet. Under 1997 röstades bandet fram som vinnare av årets bästa popalbum tilldelat av Sveriges Radio. Bandet hamnade även på första plats på sommartoppens lista för mest spelade låtar när de släppte en av popsveriges bästa låtar genom tiderna. Låten var en cover i form av Jakob Hellmans Hon Har Ett Sätt. Även 1998 var ett bra år för Jumper då dom drog ut över land och rike på en succéturné ihop med Magnus Uggla som sålde slut i alla städer. Samma år släpptes även bandets andra skiva Välkommen hit. Även denna skiva klarade sig bra, precis som debutskivan Jumper, på album listan.
Efter viss framgång med singeln Våran Hemlighet, dröjde det två år innan floppalbumet Skyskrapa släpptes våren 2000. Det var en stor besvikelse för Jumper-fansen som hade hoppats på en till skiva som skulle sätta spår i deras liv som framför allt Jumper hade gjort och till viss del Välkommen Hit hade gjort.
Efter att ha åkt på en misslyckad turné i Sverige med den senaste skivan splittrades gruppen, försvann och glömdes bort av det svenska folket. 2006 släppte bandet samlingsskivan Guldkorn med deras populäraste låtar. Den skivan innehåller en bra blandning låtar från hela karriären. Det har ryktas om en återförening. Det är ingen idé att spekulera tills bandet går ut officiellt med det.
Personligen är jag en av dom få som aldrig glömmer och aldrig kommer ogilla Jumper med tanke på deras inverkan på mitt liv. Utan dem hade jag antagligen inte lyssnat på den musik jag lyssnar på idag. Jag kanske inte hade uppskattat svensk musik eller popmusik överhuvudtaget oavsett vilket land den kommer ifrån.
//Pandafarfarn.
Tiger Tape - I Woke Up In Hökarängen (2010)
Facebook | MySpace | Ladda ner låten Skanstull här
1. Is It Me or Everyone Else?
2. Keep Dancing
3. I Will Never Hold Your Hand
4. Way Too Young
5. She is Fiction
6. With Those Sunglasses
7. Sunday Walks
8. You're not Really into Girls
9. Let's Work Things Out
10. Skanstull
11. Just a Cat
Är det någon som kommer ihåg Moofish Catfish? De spelade på bland annat Emmabodafestivalen och Hultsfred förra året. Nu är de tillbaka, med ett nytt album och ett nytt namn. Den här gången är det lite rakare och smutsigare än förut. Riviga gitarriff möts av nasal, gnällig, ångestfylld röst med attityd som man inte kan annat än att älska. Det som också är älskvärt är deras tajta marscheringspastiche i rytmen. Det flörtas hej vilt med shoegaze och punk, samtidigt som det doftar lite 90-tal, men samtidigt väldigt modernt. Förmodligen något vi kommer höra mer av då denna genren har fått ett litet uppsving på sista tiden.
För att krydda lite extra bjuder Pandamaffian på en låt från deras kommande album längre upp. Det är en låt som för ovanlighetens skull är på svenska. Håll till godo fram tills albumet släpps. Jag kan även passa på att tipsa om att Tiger Tape har releaseparty nu på fredag den 16 april. Den hålls i Kulturföreningen Plutos lokaler. Jag hoppas vi ses där.
//Pandapappan.
Ludwig Bell
Under hösten 2007 fick det svenska folket bekanta sig med Stockholmsbandet Dreamboy, när deras första singel "What Have I Done" spelades flitigt på bland annat radiokanalen P3.
Nu, tre år senare, är det dags för det svenska folket att bli bekanta med Dreamboys sångare Ludwig Bell, fast den här gången utan resten av bandet.
Ludwig Bell har nyligen släppt en fantastisk poplåt och dessutom sin första singel "Jag Är En Idiot" från det kommande soloalbumet som släpps 18 augusti via skivbolaget Razzia Records.
För den som är intresserad finns det möjlighet att se den mycket fina musikvideon till "Jag Är En Idiot" (som för övrigt är inspelad på Skansen) på youtube. Så det är bara att klicka här för att se videon!
//Pandamamman
Vintervåld i fokus
Vintervåld. Bara namnet fick mig intresserad av att kolla in er musik. Är det något du vill förklara meningen bakom?
Namnet kommer från fantasin. Det är väl inte direkt någon mening bakom det. Det är ändå en ganska bra sammanfattning av musiken. Det förstår man när man lyssnar. Jag kommer ihåg att vi bytte namn en gång och då tyckte folk att det var dumt eftersom det var så snyggt så då bytte vi tillbaka.
Hur startade allt egentligen, det finns inte så mycket information om er på nätet. Kan du berätta i korta drag hur ni träffades och blev ett band?
Det hela började med att jag träffade en Fredrik Svensson, i en håla i Väse utanför Karlstad, som tyckte om att lyssna på musik. Vi kollade in några Guns N' Roses och Red Hot Chili Peppers-konserter på VHS och hade samtycke i mycket. Sen tänkte vi att det vore kul att skapa något själva så jag lärde honom allt jag kunde på gitarr, vilket inte var mycket när jag var runt 11-12 år. Jag var så dålig på att lära honom, så att han började spela med gitarren åt fel håll, med den tjockaste strängen neråt. Sen ledde det ena till det andra i högstadiet. Vi skapade något band där, jag tror vi kallade oss Stenstalin. Men efter högstadiet in på gymmnasiet fick vi ihop ett nytt band som vi kallade Vintervåld.
Varifrån skulle du säga att er inspiration kommer från och har ni lika musiksmak i bandet?
Eftersom jag just nu är inne på att skriva hit-musik så får man ta inspiration från rock/pop-jättarna. Inspireras mycket av Coldplay, The Killers, U2 och åt det hållet. Färggrant och mäktigt. Inspireras också mycket av singer/songwriters som Amos Lee, John Mayer och Damien Rice. Vi har nog hyfsat samma musiksmak i bandet.
Man kan ju inte undgå att höra likheten mellan din röst och Jocke Bergs (sångaren i Kent), samt electroinslagen. Blir ni ofta förknippade med Kent, och är det något ni stör er på?
Vi blir alltid förknippade med Kent, vilket jag inte tycker är konstigt. Den musik Kent spelar är det väl egentligen bara Kent som spelar på den nivån i Sverige, men vi är här för att konkurrera. Det var jobbigt att bli förknippad med Kent i början, men sen fick jag hjälp av gitaristen/trummisen i bandet, Mikael Cederberg som sa att det är väl inte så illa att bli jämförd med Sveriges största rockband. Värre vore det om man blev förknippad med t.ex. Lasse Stefanz eller något. Det är så jag sjunger och jag älskar att sjunga så det finns inte mycket att göra.
Hur går det med inspelningarna. Har ni något på gång?
Det är alltid ny musik på gång. Det är ett lyxproblem vi har i bandet. Alla i bandet är intresserade av inspelning. Det känns som att vi aldrig gör klart något. För när vi/jag får en idé så kommer tio stycken till i samma veva. Så vi har bestämt oss för att göra en lista på ett 20-30-tal låtar som är hyffsat klara och satsa på dem. Vi skulle aldrig kunna gå in i studion helt utan material och skriva en hel skiva. Det är skönt att bara använda studion till att spela in det som är bestämt. Sen kommer det säkert bli nya saker ändå där inne. Jag tror att det är oundvikligt.
När kan vi förvänta oss en skiva eller singel? Det är många som törstar.
Jag kan tyvärr inte säga något datum nu. Men en skiva ska spelas in under sommaren. Det kommer upp på hemsidan så fort det är bestämt.
Vad jag förstår är ni osignade, är det något på gång på den fronten?
Saken är den att vi har fått två nya medlemmar, så vi har inte hunnit kommit igång med just den biten än. Vi har första spelningen den 9 april här i Karlstad på Glada Ankan. Så just nu är det inget, men det ska så klart bli.
Hur är det med turné eller festivaler? Det finns ju en del mindre festivaler som ändå har en bred publik där ni skulle kunna slå igenom på. Har du några tankar om det?
Vi vill spela på varje tillfälle vi kan få och festivaler är fantastiskt. Så helt klart vill vi spela på festivaler. Turné blir det förhoppningsvis i höst/vinter.
Vilken scen är din största dröm att spela på? Du behöver inte vara realistisk, dröm iväg bara.
Eftersom vi sjunger svenskt så håller jag mig i Sverige. Ett fyllt Globen med allsångssjungande Vintervåld-fans hade varit en dröm för ett litet Karlstadsband. Utomlands är det nog i Mike Tommy Tartex vardagsrum. Det är en dröm jag har haft länge.
Vad har ni satt för målsättningar i bandet? Hur stora vill ni bli?
Min målsättning som låtskrivare är att jag vill att så många som möjligt ska få höra vår musik. Med detta menas att vi vill bli så stora vi bara kan. Just nu är det att repa och spela ute som gäller för att få rutin och lära känna varandra på den musikaliska nivån.
Om du fick välja en drömproducent och en drömmusiker att samarbeta med, vilka skulle det bli?
Att jobba med Anna Ternheim hade varit något. Men det finns så klart många att välja bland, men Anna har något alldeles speciellt. Otrolig sångare och låtskrivare. Ivar Höök på Geijerskolan som producent, inget snack. Han har en fin liten toffs nedanför munnen.
Fem snabba:
Favoritskiva?
Paus med Peter Svensson.
För eller emot nedladdning?
För.
Vinyl, CD eller mp3?
Spelar ingen roll så länge musiken är bra.
Festival eller konsert?
Konsert på festival.
Analogt eller digitalt?
Spelar ingen roll så länge det låter bra.
Vi har fått en exklusiv försmak på det som komma skall. En helt ny Vintervåld-låt bjuder vi på här på bloggen - först av alla. "Vändpunkten" heter låten, kan du berätta lite om den?
Det är en låt som är skriven i mitten av vintern 2010, när det var som kyligast. Konceptet med låten är att man ska ha hopp om att saker kan förändras.
Vi tackar dig så mycket Mikael för intervjun!
Tack tack.
Ladda ner den nya låten Vändpunkten här!
Besök gärna Vintervålds egna hemsida här!
Titta på Vintervålds videor här!
Kolla in Vintervålds MySpace här!
Bli ett fan av Vintervåld på Facebook här!
//Pandapappan.
Saxon Shore - It Doesn't Matter (2009)
1. Nothing Changes
2. Thanks For Being Away
3. Tweleven
4. This Place
5. Sustained Combustion
6. Bar Clearing Good Times
7. What Keeps Us Up
8. Small Steps
9. Tokyo 412am
10. Goodnight, So Long
Vit Päls
Du kan även ladda ner några låtar härifrån!
//Pandapappan.
Girls + Mono Stereo, Debaser Slussen, 11/3-2010
Sedan kom den långa väntan med fin popmusik spisandes genom ljudsystemet. Så äntligen klev Girls upp på scen. Vi fick en någorlunda lugn start med Laura och det märktes att bandet var genuint glada att vara där. Sångarens röst strålade av en ärlighet man nästan kan ta på, texterna är verkligen självbiografiska. Tyvärr segnar tempot lite i mitten av konserten och det blev stundtals lite för många smäktande ballader travandes på varandra. Så plötsligt spelar de en ny låt och jag trodde för ett ögonblick att John Lennon var återuppstånden, så här hade han låtit 2010. Det var nästan så att man fick våta ögon. Det största publikfrieriet var deras stora hit Lust For Life med ett förlängt intro. Kvällens allsång stod låten Hellhole Ratrace för, en otroligt mäktig livelåt som fick största delen av publiken att brista ut i skrål. Extranumrena bestod av den maffiga och riviga låten Big Bad Mean Motherfucker som är ren rock'n'roll och den smått ostiga Lauren Marie.
Om ni någonsin får chansen att se Girls live, gör så, det är ett otroligt mysigt och intimt band som utstrålar spelglädje och känsla. Ett tips är att se dem i Göteborg i sommar när de kommer till Way Out West-festivalen. Fram tills dess kan ni hålla till godo med att lyssna på denna spelning i P3 Live om några veckor.
//Pandapappan.
Björnstammen + Slagsmålsklubben, Uppsala konsert och kongress
Officiell hemsida | Officiell Myspace
För mig känns extremt konstigt när förbandet, i det här fallet Den svenska björnstammen, överglänser huvudakten på en konsert. Men onsdagen 10e mars 2010 hände det när Slagsmålsklubben spelade live på Uppsala konsert och kongress. Vilket mest handlar om två saker, i alla fall för mig: 1). Björnstammen kör sitt material som man känner igen det, med text och allt samt att 2). de inte hade tekniskt strul till 80% av sin spelningstid. Och att ge lamaste mellansnacket som kompensation för allt problem känns inte som en räddning. Vilket inte ens en någorlunda snygg ljusproduktion, såpbubblor eller ens konfetti lyckas med.
Innan förbandet, och innan slagsmålsklubben, gick upp på scen, bjöd en DJ på sjukt bra dansmusik och satte stämningen. Tyvärr var medelåldern ungefär 15 år där, och då höjde säkert jag och vår käre pandapappa den med minst två år. Vilket gav känslan av att ha varit på ett högstadie-disco istället för en klubbspelning. Vilket visserligen dementerades senare av en publik som visade full support genom att dansa och vifta med armarna. Trots tidigare nämnda problem. Men för min del var det ingenting som räddade kvällen.
Och för intresserade kan det vara värt att nämna att samma band spelar på Strand i Stockholm redan imorgon (11/3) och då förhoppningsvis tar revansch och slipper allt strul. För fansen som betalar pengar för att komma in är värda det. Som alltid.
//Pandabarnet
Rasmus Kellerman
Rasmus Kellerman, antagligen mest känd som frontman i det svenska bandet Tiger Lou, bestämde sig för att lägga Tiger Lou på hyllan och istället satsa på en solokarriär. Rasmus Kellerman och fästmön Andrea Kellerman (kanske mest känd som Firefox AK) bosatte sig i Berlin, där det bland annat skett inspelning och mixningar för det kommande albumet i den kända Hansa-studion. Nu är dessutom albumet färdigt.
Senare under april månad är det planerat att Rasmus Kellermans första soloalbum "The 24th" ska ha release i Sverige, men redan nu finns det alltså möjlighet att avnjuta ett spår från det kommandet albumet.
Låten "Five Years From Now" finns att ladda ner gratis från Rasmus Kellermans officiella hemsida. Så klicka här för att lyssna och njut!
//Pandamamman
Kamera, Mosebacke, 4/3-2010
På hela taget var det en bra konsert. Bandet var väldigt sammansvetsade och delade ut Duran Duran och New Order-toner till folket. Vi fick till och med höra en snutt av låten Blue Monday av just New Order. Bandet hade mycket energi och de hade kul på scenen vilket genomsyrade stämningen. Det jag var rädd för innan konserten var sentimentalitet, vilket lätt kan bli patetiskt. Jag fick sentimentalitet från bandet, men det blev tack och lov aldrig patetiskt. Som extra present bjöd de på gäster i form av gamla medlemmar som gick upp och spelade med i några låtar.
Kamera är något jag rekommenderar till dig som vill leva kvar i det ostiga 80-talet, men samtidigt ha drivig och rak musik som vi var så bra på under 2000-talet.
//Pandapappan.
När Planeterna Stannat
Om det är så att ni inte har råd att köpa låten, så kan jag glädja er med att det går att lyssna på den första singeln på klicktracks hemsida. Lyssna och njut.
Kent @ Globens Annex, 25/2 2010
Låtlista:
Taxmannen
Berlin
Du är ånga
Töntarna
Sundance Kid
Hjärta
Den döda vinkeln
LSD, någon?
Musik non stop
Idioter
OWC
FF
Vals för satan (din vän pessimisten)
Ingenting
Vy från ett luftslott (Punks Jump Up-remix)
Krossa allt
Dom andra
----
På drift?
Kärleken väntar
Mannen i den vita hatten (16 år senare)
Med åtta album, en b-sidesamling samt ett axplock remixer att luta sig tillbaka på har Kent alla förutsättningar för att bygga upp en ordentligt bra setlist. Vilket man också gör. För när man öppnar med ett av de bättre spåren på bandets senaste album "Röd" (Taxmannen) genom att sjunga ett par helt nya verser innan låten drar igång "på riktigt" så känns det som festen bara har börjat. Vilket är en känsla som håller i sig. Berlin samt en moderniserad version utav Du & jag döden-spåret Du är ånga gör att publiken dansar till riktigt ordentligt.
Till största delen förlitade man sig på senaste albumet samt poppärlan "Vapen & ammunition" där en personlig favorit spelades upp i form av Sundance Kid. Men den upphottade discoversionen av FF var minst lika bra, lite roligt att Jocke sjöng mellanverserna själv (på svenska) istället för Nancy Danino som sjunger den franska texten på albumet. Klockrent.
Rent grafiskt imponerade man med ett gigantiskt set strålkastare samt ett flertal småskärmar som bildade en helhet. Filmerna som visades upp där var bra, speciellt under Hjärta där man visade upp bilder och information om olika personer som försvunnit. Samt en länk till Efterlysthjärta.
Även om man visade upp en relativt stark fyramannashow saknades något. Kanske lasershowen från vinterturnén 2007? Kanske de än mer imponerande videosekvenserna från sommarturnén 2008? Om inte annat att man lät bli att tända upp hallen mellan var och varannan låt och på så sätt låta bli att döda stämningen totalt.
Under förra turnén blandade man ihop Om du var här med Dom andra, fast den här gången var det Krossa allt som väldigt smidigt övergick till den klassiska visslarlåten. Som även den fått lägga sig på operationsbordet för några discodränkta skönhetsingrepp. Resultatet är rent ut sagt bländande för öronen. Och ögonen, speciellt mot låtens slut när man lät ett eldregn skilja scenen från publiken. Och där bakom stod bandet kvar och avslutade kvällens första del...
När bandet efter några minuter bestämt sig för att återvända in på scen för att riva av några låtar till bjöd man på en riktig överraskning. Jullåten På drift? som släpptes 23 december 2008, helt gratis via bandets hemsida, spelades och åtminstonde de främsta fansen blev otroligt glada. Inklusive mig. Och någonting annat som både överraskade många och säkerligen gjorde än fler upprörda (men mig glad) var beslutet att låta bli att spela avslutningslåten från 1997s Isola: 747. Den har hängt med i ca 13 år och det var roligt att bandet vågade bryta sina mönster och faktiskt skippa den. Så enda låten jag saknade var Chans, som borde ha spelats mot slutet istället för Kärleken väntar. Men man kan ju aldrig få allt.
Avslutningsvis spelade bandet Mannen i den vita hatten (16 år senare) till ett bultande hjärta. Vilket blev väldigt vackert och effektfullt. Precis som resten av låten, texten bär upp den helt ensamt och gör den till bandets bästa låt någonsin. Och Jocke leverar hela låten med små subtila rörelser samt en stark och säker röst som får publikhavet att explodera. Igen.
Som publiken lärt sig att förvänta av denna låt är avslutningen, vad som sker efter dess traditionella uppbyggnad som man känner igen låten från albumet. Extraverserna. Nya sådana. Om att drömma sin egna dröm. Vilket skänker en sista dos glädje, tillsamans med konfetti i form av svalor med låttexter på. Vilket gjorde det hela lite roligare och lite speciellare än vanligt. Och allt som allt var det en toppenspelning som bandet förhoppningsvis använder för att bara bli än bättre framöver.
//Pandabarnet
