Girls + Mono Stereo, Debaser Slussen, 11/3-2010
Jag var inte alls sugen att gå på konserten. Med en värkande hals tänkte jag att jag kommer att få ångra hela livet att jag inte gick. Dessutom hade jag biljett. Trött men lite förväntansfull begav jag mig till Slussen. Först ut var ett band från Malmö kallad Mono Stereo. Mina erfarenheter från förband har oftast varit dåliga, men detta tog mig med storm. Gitarrmangel med 60-talsinfluenser var verkligen min kopp te och fick mig verkligen i stämning. Publiken blev sakta men säkert mer och mer engagerade och avslutning bestod av flera minuters transförsättande gitarr/rundgång/trum-crescendo. Även fast det säkert pågick i tio minuter ville jag att det skulle fortsätta tio till, eller tills bandet blev utkörda.
Sedan kom den långa väntan med fin popmusik spisandes genom ljudsystemet. Så äntligen klev Girls upp på scen. Vi fick en någorlunda lugn start med Laura och det märktes att bandet var genuint glada att vara där. Sångarens röst strålade av en ärlighet man nästan kan ta på, texterna är verkligen självbiografiska. Tyvärr segnar tempot lite i mitten av konserten och det blev stundtals lite för många smäktande ballader travandes på varandra. Så plötsligt spelar de en ny låt och jag trodde för ett ögonblick att John Lennon var återuppstånden, så här hade han låtit 2010. Det var nästan så att man fick våta ögon. Det största publikfrieriet var deras stora hit Lust For Life med ett förlängt intro. Kvällens allsång stod låten Hellhole Ratrace för, en otroligt mäktig livelåt som fick största delen av publiken att brista ut i skrål. Extranumrena bestod av den maffiga och riviga låten Big Bad Mean Motherfucker som är ren rock'n'roll och den smått ostiga Lauren Marie.
Om ni någonsin får chansen att se Girls live, gör så, det är ett otroligt mysigt och intimt band som utstrålar spelglädje och känsla. Ett tips är att se dem i Göteborg i sommar när de kommer till Way Out West-festivalen. Fram tills dess kan ni hålla till godo med att lyssna på denna spelning i P3 Live om några veckor.
//Pandapappan.
Sedan kom den långa väntan med fin popmusik spisandes genom ljudsystemet. Så äntligen klev Girls upp på scen. Vi fick en någorlunda lugn start med Laura och det märktes att bandet var genuint glada att vara där. Sångarens röst strålade av en ärlighet man nästan kan ta på, texterna är verkligen självbiografiska. Tyvärr segnar tempot lite i mitten av konserten och det blev stundtals lite för många smäktande ballader travandes på varandra. Så plötsligt spelar de en ny låt och jag trodde för ett ögonblick att John Lennon var återuppstånden, så här hade han låtit 2010. Det var nästan så att man fick våta ögon. Det största publikfrieriet var deras stora hit Lust For Life med ett förlängt intro. Kvällens allsång stod låten Hellhole Ratrace för, en otroligt mäktig livelåt som fick största delen av publiken att brista ut i skrål. Extranumrena bestod av den maffiga och riviga låten Big Bad Mean Motherfucker som är ren rock'n'roll och den smått ostiga Lauren Marie.
Om ni någonsin får chansen att se Girls live, gör så, det är ett otroligt mysigt och intimt band som utstrålar spelglädje och känsla. Ett tips är att se dem i Göteborg i sommar när de kommer till Way Out West-festivalen. Fram tills dess kan ni hålla till godo med att lyssna på denna spelning i P3 Live om några veckor.
//Pandapappan.
Kommentarer
Trackback
