Pascal - Orkanen Närmar Sig (2010)
1. Tutti Frutti
2. Nyår
3. Måne Över Fårösund
4. Dansa
5. En Död Man
6. Ge Upp
7. Party
8. Orkanen Närmar Sig
9. Stanna Här
10. Inte Redo
11. Tyst Här i Mörkret
Imorgon släpps indieraukarna från Gotlands nya skiva. Som jag skrev i min recension av singeln Dansa, märks det att Isak (sångaren) har inspirerats av sitt sidoprojekt Skriet när denna skiva skapades. Det här albumet är mörkare än föregångarna och släpigare. Då och då blixtrar det till i gitarrgnissel dock. Produktionen är inte heller lika smutsig som dem förra. Något intressant att observera är att skivan inleds med en cover, vilket är ganska ovanligt. Den här gången har även basisten Manuela fått lite mer sångrum och det sköter hon alldeles utmärkt. Skivan avslutas med en fin duett mellan Isak och Manuela, vilket också är skivans bästa spår. Jag rekommenderar er skarpt att bege er till närmaste skivaffär och införskaffa detta album, som även finns på vinyl.
Pascal spelar för övrigt på Strand den 6 februari tillsammans med det brittiska bandet Fanfarlo.
//Pandapappan
23.01.2010, Send In The Clowns, Debaser Medis, Stockholm
Det blev paus och dags för påfyllning av rusdrycker. Lite prat med Love & Happiness hanns med också. För övrigt riktigt trevliga killar.
Nu klev Daniel Gilbert på scen. På med grismasken, som jag sen upptäckte att jag var ensam om. Gilbert gav mig tummen upp och basisten kommenterade under mellansnacket att "vi har ett svin i publiken ikväll". Konserten var intim och Gilbert var uppriktigt tacksam för att vi var där. Vi fick höra allt från rivig rock, på snudd till punk, till folk rock och härliga ballader. Tyvärr verkade de ha problem med ljudet på scenen som hela tiden fick fixas till. På det hela taget en bra spelning, som tyvärr överglänstes av Love & Happiness.
Lyssna gärna på Daniel Gilberts första singel här!
//Pandapappan
Köpa tisha av DSB
När jag för ett tag sedan recenserade Den svenska björnstammens spelning på kägelbanan, sthlm, undrade jag vem man skulle behöva ligga med för att få köpa en av de snygga tishorna de har på sig. Nu behöver jag inte undra längre. Det räcker alltså med att gå in på deras hemsida, klicka sig in på shoppen och därifrån följa anvisningarna. Attans.
//Pandabarnet
Broder Daniel - En kultur i alienation, del 2
Broder Daniel Forever (1998):
1. I'll Be Gone
2. Dark Heart
3. Old in Just One Day
4. You Bury Me
5. Happy People Never Fantasize
6. Whirlwind
7. The Name is Brother Daniel
8. Love Doesn't Last
9. Dream My Days Away
10. No Time For Us
Nu är det alltså dags att recensera Broder Daniels mästerverk. Deras bästa enligt folk över 18, de under håller oftast Cruel Town som nummer ett. Broder Daniel har aldrig varit så bra som 1998. Henrik Berggren på sång, Anders Göthberg på gitarr och Pop-Lars på trummor precis som vanligt. Theodor Jensen hoppade på redan på förra skivan, men har nu bytt från bas till gitarr och Håkan Hellström tog över basen. Redan från början bjuds vi på Broder Daniels patenterade gitarr-rundgången som sedan dess har inlett varje konsert. Innan har vi fått höra mer rak gitarrskrän och skrik i ett enda stort ångestfyllt kaos. Här är kaoset mer ordnat, melodierna har fått fler byggstenar. Ibland blir det till och med lite kyrkligt då produktionen blir luftig.
Vissa kan tycka att The Name is Brother Daniel är pekoral och blev förmodligen inte den anthem bandet förmodligen trodde att det skulle bli. Dark Heart är lite seg och långdragen, men står sig ganska bra och är en bra nedvarvning efter första låten. Resten av låtarna är inget annat än makalösa. Det är inte för inte som Lukas Moodyson valde att använda I'll Be Gone och Whirlwind från detta album som soundtrack till Sveriges största 90-talsfilm, Fucking Åmål.
Albumet avslutas med No Time For Us, som kom att bli en given avslutning på konserter i form av en akustisk version. Den versionen spelades även in och gavs ut 2005 på samlingsskivan No Time For Us 1989-2004.
"You get so used to being sad, you never try to be glad, you get so used to being sad, but happy people never fantasize"
//Pandapappan
Broder Daniel - Utanförskap, succé och död, del 1
Året är 1989. Henrik, Daniel och Håkan sitter på skolgården och röker. De går i årskurs 9 i Samskolan, de är mobbade och utfrysta. Henrik och Daniel vill starta ett band, ett band för de utstötta och missförstådda. Håkan är trummis i bandet, men har även ett band tillsammans med Johan och Theodor. De delar samma replokal, så för Håkan blir det inga problem.
Nu är det 1995 och Håkan har hoppat av för att spela trummor i Honey Is Cool. Så istället hade de hittat Pop-Lars. Johan och Anders hade även de hoppat på. Första albumet Saturday Night Engine släpptes och fick kritikerrosad respons. Turnéerna följde på varandra och det tärde så pass hårt att Daniel gav upp och hoppade av. Då rekryterades Theodor och andra albumet var ett faktum. Albumet hette kort och gott Broder Daniel, som tyvärr såldes så pass dåligt att EMI inte ville släppa en tredje skiva. Johan hoppade av bandet och startade bandet Fiesta tillsammans med Daniel.
Nu är vi framme i 1998. Håkan har hoppat av Honey Is Cool till förmån för Broder Daniel. Denna gång som basist, ett instrument han aldrig spelat förut. Gitarr är inte så svårt, då borde bas inte vara några problem tänkte han. Med Johan ute ur bandet tar Theodor tillfället i akt och tar tillbaka gitarren. Isse ser dem på en spelnings och skriver kontrakt. Broder Daniel Forever heter den tredje skivan och blir deras stora genombrott i och med att vissa låtar är med i filmen Fucking Åmål.
1999 släpptes samlingsskivan Singles som innehåller alla a- och b-sidor på deras singlar fram till 1997. Därefter beslutar de sig för att ta en paus. Håkan bestämmer sig år 2000 för att spela in en soloskiva som blir succé över en natt. Theodor bildar bandet The Plan 2001 och släpper en skiva som fick mycket spelrum.
2001 bestämmer sig däremot bandet att spela in igen, men de saknar arbetslust och skivan tar tid på sig. 2002 släpper Håkan sin andra soloskiva och beslutar sig än en gång för att hoppa av, han fortsätter dock att turnéra med bandet.
Vi närmar oss nu slutet och 2003 släpps deras sista album Cruel Town. Den blev även deras mest framgångsrika skiva. Skivan följs av en turné, under vilken Theodor går ut med att han hoppar av efter turnén. Det skulle inte bli fler turnéer...
2005 bestämmer sig bandet för att göra sin allra sista spelning på Göteborgskalaset och gör det för cirka 20.000 icke-betalande personer på Frihamnspiren. Tre år senare förlorar dem sin gitarrist för alltid. Han hade bestämt sig för att inte leva mer. Detta tog hårt på bandet och blev det definitiva slutet. Karriären avslutades på Way Out West-festivalen samma år inför en gråtande publik.
Vad gör medlemmarna idag?
Henrik Berggren:
Han sägs ha skrivit låtar för en soloskiva, ett rykte som har varit igång i några år nu. Senaste jag har hört är att han studerar grekisk filosofi, mytologi eller om det var latin...
Anders Göthberg:
Rest in peace.
Pop-Lars:
Startade bandet Hästpojken 2008 tillsammans med Martin Elisson från Bad Cash Quartet. Hoppade sedan av efter en skiva. Var med på sista konserten. Är numera musiklärare.
Theodor Jensen:
Startade som sagt bandet The Plan 2001 som fortsatte till 2006. Var även han med på sista konserten. Släppte en soloskiva 2009 och är ute på turné.
Håkan Hellström:
Den mest framgångsrika efter Broder Daniel. Har haft en solokarriär sedan 2000. Håller just nu på att skriva låtar till en skiva som släpps i oktober.
Daniel Gilbert:
Var med på Håkans första skiva och har sedan dess varit hans vapendragare. Släppte sin debut som soloartist i höstas och är nu ute på turné. Han har dock inga planer på att hoppa av Håkan Hellströms band (eller Augustifamiljen som den också heter).
Johan Neckvall:
Gästspelar på diverse skivor och är även med i bandet The Junior.
//Pandapappan
Joel Alme - Waiting For The Bells (2010)
2. You Will Only Get it Once
3. The Spell of Brothers
4. If You Got Somebody Waiting
5. The Way We Used to Beg
6. No Class
7. No Luck to Give
8. Waiting for the Bells
9. On this Night of Loving Arms
10. You Remember the Good Times but the Good Times Don't Remember You
11. Spanish Moss
//Pandapappan
Vampire Weekend - Contra (2010)
2. White Sky
3. Holiday
4. California English
5. Taxi Cab
6. Run
7. Cousins
8. Giving Up the Gun
9. Diplomat's Son
10. I Think Ur a Contra
Ibland träffar man på ett album som är bättre än ett annat, fast man hellre lyssnar på just det andra. Det här är ett sådant album. Tyvärr lyssnar jag hellre på deras debut och det kan bero på att den satte sig direkt. Contra är ett svårsmält album med mycket dynamik. Du bjuds på ett smörgåsbord av fartfylld rytmisk pop, synthar och slagverksinriktad musik. Vampire Weekend är ett band som kan gå hur långt som helst. Jag har hört ett tiotal mindre och okända band som har anammat deras sound och det är ett bra betyg. Det bästa sättet att beskriva Vampire Weekend är nog att säga att det är en blandning av Paul Simon, The Clash, Bob Marley och The Police. Med de influenserna kan det inte bli dåligt. Jag ger albumet lite tid så kommer den att finnas högre upp på min lista än debuten, det är jag övertygad om.
//Pandapappan.
Björnparty!
På kägelbacken i Stockholm hölls en riktig björnferre då "Den svenska björnstammen" höll hov. Det bjöds på dansanta hits som fick hela publiken att inte bara dansa och skrika riktigt vilt utan riktigt flamma till. Det var minst sagt disco! Och utan tvekan bra stämning, alla verkade glada när bandet inte bara sjöng utan riktigt hoppade runt på scenen som det inte fanns någon morgondag.
Ett plus var att de inte bara spelade låtar som Dansmusik, Nytt lego, Finrum utan faktiskt en helt ny låt. Vilket knappast gjorde spelningen sämre.
Som det inte vore nog hade man även tomtebloss på scenen som man stundtals viftade vilt med. Det var fint.
Egentligen finns det nog ingenting dåligt att säga om spelningen, den var snabb och intensiv. Så gott som perfekt då bandet sjöng och rörde sig perfekt. Bjöd på sköna beats. Enda dåliga var att de presenterades som bandet som på förra årets hultsfredsfestival avslutade sin spelning nakna och inte gjorde om det nu. Men man kan ju inte få allt!
+ Notera de snygga tishorna, vi i pandamaffian undrar vem man måste ligga med för att få en sådan?
+ Hoppas björnstammen kommer och gigar på Arvikafestivalen 2010, vore grymt!
//Pandabarnet
Art's Birthday Party 2010
På Södra Teatern vid Mose Backes torg i Stockholm hölls en redig födelsedagsferre för konsten som fyller år idag (detta firas två dagar i rad). Som tidigare år hölls en mindre electronica-festival inne på södra teatern/kägelbacken där lite alternativa artister huserade för att sprida bra musik i firandets tecken. Full rulle.
En dryg halvtimme efter ferren hade dragit igång hölls det välkomstal, och massa artister intervjuades. På bilden intervjuades en av sångaren ur "Den svenska björnstammen" och två av deras låtar spelades också. Grymt!
Nån tysk artist spelade "e-flöjt" vilket först verkade häftigt men senare visade sig vara bajsjobbigt. Många gick när hon spelade, antar de flesta som lyssnade över radion bytte kanal då. Inte bra.
När välkomsttalen osv var slut, och vi skulle gå och se kvällens stora spelning (med tidigare nämda Den svenska björnstammen) noterade vi en barnstol som var reserverad för pressen. Gulligt!
Recension av "Den svenska björnstammen" kommer, håll i er bröder och systrar...
//Pandabarnet
Grammisgalan 2010
För er som vill se Grammisgalan 2010 live så kan man se den via filmen ovan.
Via Aftonho...bladets hemsida. Mycket nöje (skulle dragit igång för fem minuter sen)!
Karin Park
Utan att vara världens största musikexportörer har Norge i alla fall Röyksopp. Säkerligen andra stora stjärnor också. Vet inte hur populär artisten/gruppen Karin Park är (KP är en person som har ett band som hon spelar med i tillsamans med en vän), men bra synthpop gör hon/de. Ganska enkla melodier, som ändå sätter sig på hjärnan och får en att vilja dansa. Mysa lite. Texterna är välskrivna och flyter på som sig ska. Så det finns inte många anledningar till att låta bli att lyssna på dess eminenta musik. För sjunger, det gör hon på engelska.
//Pandabarnet
Ikons - Ikons (2010)
//Pandapappan
Livslust från Kalifornien
Girls heter bandet och består av människor från ett kollektiv i Kalifornien. Frontfiguren i bandet heter Christopher Owens och är uppvuxen i den ökända Children of God-sekten. Under hela sin uppväxt fick han inte lyssna på musik som inte gjordes inom sekten, men snappade upp viss musik genom filmer och blev inspirerad till att starta ett band. Han träffade JR White, en amatörproducent, de slog sina kloka huvuden ihop och Girls var ett faktum.
De var aktuella tidigare i år med sitt debutalbum som kort, gott och enkelt heter Album. Deras musik består av jangliga gitarrer, lo-fi produktion och sång med inlevelse hellre än skönsång. Albumet har fått mycket bra kritik i pressen och låten Hellhole Ratrace blev vald som en av de 500 bästa låtarna under 2000-talet av Pitchfork Media.
Just nu är de ute på turné och i mars kan man se bandet på Pustervik i Göteborg den 10 mars och på Debaser Slussen i Stockholm den 11 mars. Här ovan får man en liten smakbit av vad som väntar.
//Pandapappan
Jag ser ljuset Jonathan
//Pandapappan
När [ingenting] intog Kungliga Dramatiska Teatern
När man kom dit möttes man av en symfoniorkester som framförde en väldigt fin version av [ingenting]:s låt Bergochdalbanan. En mycket trevlig överraskning. Konserten startade med ett vackert gospel som kom ut ur högtalarna. Bandet gick på scenen och körde över oss med Mycket Väsen För Ingenting. Stundtals flörtas det med shoegaze och stundtals leks det med harmonier och slagverkskompositioner. Med sig hade de Sibille Attar vars stämma får en nästan att gråta när hennes röst brister under Dina Händer Är Fulla Av Blommor. Jari Haapalainen (gitarrist i The Bear Quartet och har producerat bland annat Laakso, Johnossi och även [ingenting]:s senaste skiva) gästade på gitarr. Mest applåder fick nog ändå Truls Söderman Carlberg, en liten pojke som inte kan vara mer än sju år gammal, när han sjunger duett med Christopher Sander under Satans Högra Hand.
Den stora besvikelsen är dock när brandlarmet gick under extranumret Lång Väg. Den fick publiken att vänta utanför dörrarna i över en halvtimme, men publiken gav sig inte. När vi blev insläppta igen fick vi höra tre låtar till och musikhistoria hade skrivits. Dramatens akustik passade in väl på [ingenting]:s sound, det är mer eko än det brukar vara i andra lokaler. Nu ser jag fram emot att se detta band på festivalerna i sommar...
//Pandapappan
Pascal - Dansa
Det gotländska bandet har än en gång skapat ett mästerverk. Den 18 december släpptes singeln Dansa som kommer att ligga på det kommande albumet "Orkanen Närmar Sig". Bara den titeln gör ju skivan värd att köpa. Pascal-sångaren Isak har knappt kallnat efter projektet med Skriet och det märks att det har satt spår på nya singeln. Det är samma råa sound, men med ett släpande sound a la Skriet.
B-sidorna består av två remixar. En är gjord av Van Rivers & The Subliminal Kid (som har jobbat med Fever Ray bland annat) och den andra av Love Martinsen från bandet Norma. Jag kan tycka att remixar är ganska intressanta ibland, till och med väldigt bra, men just här fungerar det inte. Att göra remixar på drivig, smutsig gitarrock är oerhört svårt och jag förväntade mig inte något bra heller och det var det inte.
Singeln går att ladda ner på Novotons hemsida.
Albumet släpps den 27 januari.
//Pandapappan
Vintervåld
Myspace
