Broder Daniel - En kultur i alienation, del 2
Broder Daniel Forever (1998):
1. I'll Be Gone
2. Dark Heart
3. Old in Just One Day
4. You Bury Me
5. Happy People Never Fantasize
6. Whirlwind
7. The Name is Brother Daniel
8. Love Doesn't Last
9. Dream My Days Away
10. No Time For Us
Nu är det alltså dags att recensera Broder Daniels mästerverk. Deras bästa enligt folk över 18, de under håller oftast Cruel Town som nummer ett. Broder Daniel har aldrig varit så bra som 1998. Henrik Berggren på sång, Anders Göthberg på gitarr och Pop-Lars på trummor precis som vanligt. Theodor Jensen hoppade på redan på förra skivan, men har nu bytt från bas till gitarr och Håkan Hellström tog över basen. Redan från början bjuds vi på Broder Daniels patenterade gitarr-rundgången som sedan dess har inlett varje konsert. Innan har vi fått höra mer rak gitarrskrän och skrik i ett enda stort ångestfyllt kaos. Här är kaoset mer ordnat, melodierna har fått fler byggstenar. Ibland blir det till och med lite kyrkligt då produktionen blir luftig.
Vissa kan tycka att The Name is Brother Daniel är pekoral och blev förmodligen inte den anthem bandet förmodligen trodde att det skulle bli. Dark Heart är lite seg och långdragen, men står sig ganska bra och är en bra nedvarvning efter första låten. Resten av låtarna är inget annat än makalösa. Det är inte för inte som Lukas Moodyson valde att använda I'll Be Gone och Whirlwind från detta album som soundtrack till Sveriges största 90-talsfilm, Fucking Åmål.
Albumet avslutas med No Time For Us, som kom att bli en given avslutning på konserter i form av en akustisk version. Den versionen spelades även in och gavs ut 2005 på samlingsskivan No Time For Us 1989-2004.
"You get so used to being sad, you never try to be glad, you get so used to being sad, but happy people never fantasize"
//Pandapappan
