Förändringar
Den stora förändringen kommer då bli att vi enbart kommer att skriva om musik. Tanken är att vi ska smalna av oss lite och locka fler läsare och fler trogna sådana. Just nu är det bara jag, Pandamamman och Pandafarfarn som skriver. Är du intresserad av att skriva här, hör av dig.
Vad kommer vi då att bjuda på den här veckan?
- Reportage om Ludwig Bell.
- Smaskigt skvaller om JJ.
- I backspegeln: Jumper.
- Recension på Tiger Tape.
//Pandapappan.
Det finns en tid för allting.
När jag i början av december 2009 startade denna blogg var det som en rolig grej. För att skriva av mig om alla de filmer jag såg. Men projektet misstolkades av många, ansågs vara något pretentiöst och allvarligt. En kulturkritisk blogg med inspiration av främst DN Kultur. Vilket aldrig var tanken. Men som oundvikligen blev det då alla läsare (nästan) tvingade mig att skärpa till blicken vars seriositet skulle bli pendeln mellan mig och läsarna. Så tonen blev allvarligare och både läsarna och skribenterna blev fler. Vilket visserligen har varit en siffra som åkt upp och ner likt en vild berg&dalbana och bjudit på både träsk och rosa moln. Mest det förstnämnda.
Men som sagt: allting har sin tid. Och min här har runnit ut. Pandabarnet har nu gått ur tiden och man kan se denna kommentar som mitt testamente. Mitt försvarstal över den skapelse nu slagit sig loss och blivit någonting annat. Vilket jag både är glad och ledsen över. Mest glad, ty ingenting blir som man tänkt sig men ingenting kunde spåra vackrare än såhär. Och jag litar på och respekterar de efterföljare som nu förvaltar min skapelse. Mitt skötebarn. Så jag kommer inte vända mig i graven, precis. Tvärtom. Jag kommer avnjuta varenda bild, videoklipp och ton. Och jag njuter av tanken på att varje hjärtslag från denna blogg kommer slå dubbelt så hårt som mitt egna gjorde under den tid jag skrev här. Så tack för mig. Tack och förlåt.
