PANDAMAFFIAN

En av artisterna som kommer att figuera mycket på sommarens festivaler är ingen mindre än Markus Krunegård. Man kan lugnt säga att han har varit en av de mest produktiva svenska artister de senaste åren. Allt började med Laakso och debut-EP:n Long Beach EP som gavs ut 2003. Det var däremot inte förrän året efter då Aussie Girl EP släpptes som de fick sitt riktiga genombrott i indiekretsar. Engelska låtar varvades med några få finska, men det riktiga genombrottet fick vänta. 2006 startade Markus en grupp kallad Hets! som spelade punkigare och skämtsammare musik. Det blev bara ett album och idag är gruppen tyvärr ganska bortglömd.

Året efter kom Laaksos riktiga genombrott. Markus sjöng duett med Peter Jöback på Italy vs Helsinki och hitsen Norrköping och Västerbron gavs ut på albumet Mother, Am I Good Looking?. Samma datum släpptes även Laaksos enda helfinska album Mämmilärock. Därefter började Markus att spela in låtar som soloartist och hitten Jag Är En Vampyr var ett faktum. Något senare släppte han sitt första soloalbum Markusevangeliet som fick strålande kritik och har jämförts med mästerverk som Jakob Hellmans ...Och Stora Havet och Håkan Hellströms Känn Ingen Sorg För Mig Göteborg. Det man förknippar ofta med Markus Krunegård är festivalspelande. Det är en man som ofta och gärna spelar på festivaler. Förra året spelade han till och med både med Laakso och som soloartist på festivaler. Han började även samarbeta med Maruro Scocco under inspelningarna till hans senaste skivor.

I höstas släpptes Prinsen Av Peking och Lev Som En Gris Dö Som En Hund på samma datum. Den ena är lite dansantare och mer fartfylld, den andra lite lugnare och mer berättande. Detta häftiga koncept resulterade i en dubbelspelning på Södra Teatern, då han spelade ena skivan rakt av ena kvällen och andra skivan den andra kvällen.

Nu är han ute på vägarna igen och festivalspelningar väntar och har varit. Pandamaffian träffade honom för några veckor sedan och gjorde en intervju. Han verkar laddad till tusen inför turnén, men i behov av en välförtjänt paus efter sommaren.

Det är många som suktar efter nytt material med Laakso, vad händer på den fronten? Jag var på Peace & Love förra året och då spelade ni två nya låtar, det ryktades om ett nytt album under hösten, men sen blev det tyst.
Vi åt grekiskt i Skanstull i April. Det är väl allt som har hänt sedan konserterna.

Du har släppt minst ett album per år sedan 2005, allt från Laakso till Hets! till solo, blir du aldrig utmattad eller tom på inspiration?
Jo, ofta. Nu till exempel, men ny input kommer och räddar en från paniken och tystnaden allt som oftast.

För ett tag sedan spelade du på Talvatisfestivalen i Jokkmokk. Då spelade du en låt som är gjord med Hets!. Är det ett tecken på något nytt eller var det bara ett engångsprojekt?
Om det var ett tecken på något så var det kanske att jag spelat så sinnessjukt mycket ute och trivs mindre bra med att vara bekväm.

Norrköping är något du ofta och gärna pratar om, även i dina texter. Hur beskriver du din relation till staden?
Min uppväxtort. Jag gillar den bättre nu än då, det blir lite att skriva om på 19 år i en stad.

Många av dina texter innehåller namn, platser och händelser som verkar hämtade ur verkligheten. Är de det och i så fall, finns det folk som har tagit illa upp någon gång?
Det spelar ingen roll, bara upplevelsen är äkta. Ja, man får vara försiktig med passiv rökning.

Du verkar gilla att samarbeta med många andra artister, så därför undrar jag; vem skulle du helst av allt sjunga ihop med?
Lou Reed. Fuck Buttons är bra.

Efter sommarturnén, vågar du avslöja lite vad som kommer att hända då?
Inget speciellt är jag rädd. Jag kanske spelar någon ny låt, men jag tror inte det.

Tack för intervjun!
Tack själv.


//Pandapappan.

Snart har halva året gått och det börjar bli dags med en liten sammanfattning. Festivalerna väntar på oss, några har redan varit. Klubbspelningarna börjar avta och konserterna börjar spelas utomhus. Jag vet att vi har mycket kvar att vänta oss. I höst bjuds vi på debutalbum från inga mindre än Ludwig Bell, Love Antell och Vintervåld. Fram tills dess ger jag er mina bästa upplevelser det här året.

Årets album: Per Egland - Slut Dina Ögon Och Dröm Om Egland
Den gamle tonsättaren Per Egland släppte sitt debutalbum i år och har bland annat varit förband till Markus Krunegård. Jag är helt övertygad om att Merkurius Brinner kan bli en låt som spelas mycket i sommar. En sak är säker, jag kommer att spela sönder den.

Årets låt: Tiger Tape - Skanstull
Ni som följer bloggen har förhoppningsvis redan laddat ner låten som vi släppte här innan skivan kom ut. Storstadshat med skräniga gitarrer fungerade 1979, det fungerar 2010.

Årets konsert: Familjen, Hornstull Strand, 8 maj
Aldrig förut har jag upplevt ett Strand i sådan extas, energi och röj. Hade konserten inte varit på markplan hade golvet vikt sig. Undertecknad förflyttades säkerligen 20 meter fram och tillbaka i publiken.

Årets överraskning: Love & Happiness, Debaser Medis, 23 januari
Jag gick dit för att se Daniel Gilbert. Förbandet är det jag kommer ihåg mest i efterhand. Kan även bero på att de hade en lika underbar Göteborg-humor som jag, vilket jag fick uppleva efter konserten.

Årets halleluja-moment: Girls, Hornstull Strand, 11 mars
De spelade en ny låt jag inte ens vet titeln på. Det jag kan säga är att John Lennon var återuppstånden för några minuter.

Årets äntligen: The Radio Dept. - Clinging To A Scheme
Äntligen. Mer än så behövs egentligen inte. Oron var stor att det inte skulle bli bra, men det blev det.

Vi får hoppas att sommaren och hösten kommer att bjuda på minst lika många fina ögonblick som det här året har givit oss hittills.

//Pandapappan.

Vi börjar först med glädjande nyheter om att Familjen precis har påbörjat sin tredje skiva mitt i festivalturnén. Den andra goda nyheten är att bob hund kommer att spela in nytt material till ett nytt album som släpps nästa år. Den skivan följs upp med en turné.

Det ryktas även om att Kent släpper nytt den 7 juli. Om detta är sant återstår att se.

På lördag går Pop Dakar av stapeln i Stockholm. Jag kommer vara där laddad till tusen för att se Ikons, Existensminimum, Ludwig Bell och Harald Björk.

//Pandapappan.