Pandapappans helgnöjen
På fredagen ramlade jag in på Debaser Medis som många gånger förr. Jag var där främst för Theodor Jensen, men Bye Bye Bicycle skulle tydligen vara bra live. Det jag hade hört innan hade inte övertygat dock. Det gjorde det inte nu heller. Bandet är en gladare och sämre kopia av The Mary Onettes och The Radio Dept.
Theodor Jensen gick upp på scen, men verkade först bara vilja få konserten överstökad. Det blev däremot bättre och bättre ju längre konserten höll på. Jag hade förväntat mig lite mer energi, men det fick jag aldrig. Det blev aldrig något riktigt drag förrän vi fick höra Mon Amour. Det finns väldigt få låtar som klår den låten på dansgolvet. Gästade gjorde Titiyo och det var en vädligt fin duett som vi fick uppleva.
På lördagen hamnade jag på samma Debaser Medis, men nya band på scenen. Först ut var Almedal. Deras musik är definitionen av göteborgspop. Falsksång, tamburiner och söta gitarriff. Ett mycket energiskt band med mycket publikkontakt. Tyvärr övertygade inte de nya låtarna särskilt mycket, men de kanske växer. Klimaxet var avslutningsnumret Och Alla Platserna, en perfekt låt att avsluta med.
Tyvärr såg jag inte mycket av Trummor & Orgel som var nästa band. Jag var uppe i varv av Almedals konsert att jag inte kände för lugn och progressiv jazz. Noterbart är att många i publiken var 40+, vilket inte är ofta förekommande på Debban.
Avslutningsvis vill jag ge lite kritik till Stockholmspubliken. Har ni tapetklister under skorna och tvångströjor? Man får faktiskt röra på sig och sjunga med under konserter. Skärpning!
//Pandapappan
"Man får faktiskt röra på sig och sjunga med under konserter. Skärpning!" - Det är just det man inte får, armarna i kors är grejen.... Att ha roligt är lite sådär... Provinsiellt.
