Pandapappans guide till konserten.
Det här blir min första text som inte är en recension eller artikel. Eftersom att jag går på så många konserter tänkte jag skriva en guide om hur man blir en rutinerad konsertbesökare. Vad ska man tänka på? Hur förbereder man sig? Hur uppför man sig? Dessutom tänker jag ta upp lite stereotypiska konsertbesökare. Here we go...
Före konserten:
Om du ska gå på en spelning med förband. Kolla gärna upp förbandet innan konserten om du aldrig har hört dem. Då vet du vad du kan förvänta dig, du kanske till och med gillar det väldigt mycket. Är det dåligt så kan du alltid komma senare till konserten. Det viktigaste av allt är så klart att ta med sig biljetten, men det många glömmer bort om man går på många konserter är öronproppar. Om du inte vill bli döv eller få tinnitus inom tio år så är det A och O med öronproppar. Jag rekommenderar silikon som finns att köpa på apoteket.
Har du sällskap är det alltid trevligt att gå ut och äta en bit mat eller ta en öl eller vad man nu föredrar. Varför inte kombinera? Det brukar finnas pubar i närheten där det spelas artisten eller bandets musik, där hittar du även likasinnade. På klubbspelningar finns det alltid alkohol att tillgå och ibland även mat. Så det är ett tips då de öppnar några timmar innan konserten. Drick inte för mycket dock, även fast du har biljett kan du bli nekad inträde på grund av berusning.
Nu kommer vi till det stora dilemmat om var man ska stå någonstans i publiken. Har du sittplats löser det sig automatiskt. Om du vill ha så bra ljud som möjligt, ställ dig vid ljudbordet då de anpassar mixningen och volymen till sig själva så att de hör brister och fel så bra som möjligt. Om du gillar närkontakt med bandet, ställ dig så långt fram som möjligt, är du sen, ta dig in från sidan. Min varning till orutinerade konsertbesökare är att det är trångt, varmt och högljutt längst fram. Om du gillar att prata med ditt sällskap mellan låtarna, sippa på en öl, stå på händer eller whatever, ställ dig lite längre bak. Där finns det gott om utrymme och du slipper höra skriken från publiken längst fram. Om du skiter i hur snygg sångaren är, vilket märke det är på gitarren eller inte imponeras över trummisens energi, ställ dig i baren och ät lite jordnötter, alternativt stanna hemma, skaffa ett bra ljudsystem och sätt på senaste albumet.
Under konserten:
Att hantera otålighet är viktigt. Konserter startar nästan aldrig på utsatt tid. Istället för att irritera dig på att det tar sådan tid, tänk på hur häftigt det kommer bli att få uppleva musik som du verkligen gillar. Lite vett och etikett skadar inte att ta upp. Väsnas (allt annat än handklapp och sjunga med) gör man mellan låtarna. Under mellansnack? Inte ok. Som alltid ska du tänka på omgivningen, men ja, man får röra på sig och sjunga med. Om det är någon som ramlar i din närhet, ska du självklart göra allt för att hjälpa personen upp på fötter igen. Ser du att någon i publiken mår dåligt, vifta med händerna och försök få kontakt med säkerhetspersonal och peka på personen. Även där ska du göra allt du kan så personen hamnar i goda händer. Det är inte ok att röra vid artisterna eller deras utrustning, inte heller är det ok med stagediving såvida inte bandet eller artisten uppviglar till det. Att beträda scenen och kasta upp farliga föremål på scenen är en självklarhet att det är förbjudet. Jag har nog bara glömt att nämna det viktigaste; ha kul!
Efter konserten:
Man får sno låtlistan från scenen, men bara om du är säker på att sista extranumret är spelat. Det är alltid respektfullt att visa sin uppskattning genom att applådera artisten eller bandet efter konserten. Ha aldrig bråttom ut efter en konsert, det skapar bara irritation. Det tar den tid det tar. Vid det här stadiet är det väldigt olika vad man föredrar, men något jag alltid tycker är behagligt är att hitta något lugnt ställe att sätta sig på och prata lite om konserten för att sedan åka hem med ett stort leende. Kom ihåg att ta vara på varje konserttillfälle.
Dags för lite stereotypiska konsertbesökare:
Den inbitne:
Denna person har självklart en bandtröja på sig. Man hittar alltid personen hängandes vid merchandise-disken innan konserten där han köper på sig nyckelringar, svettband, you name it. Personen kan höras diskutera att han hittat en alternativ tagning av bandets obskyra b-sida från 1997, som har två extra sekunder i introt.
Den extrema:
Är oftast vad i folkmun kallas för fjortis. Personen har köat sedan klockan 12.00 dagen innan. Personen har även fått ett nummer skrivet på handen som visar att han blir en av de första insläppta. När portarna öppnas börjar springloppet mot platsen längst fram. Du kan kombinera denna stereotypen med Den inbitne också. Det kan vara svårt att skilja dem åt. Denna person kan höras skrika "Jag älskar dig/er xxxx" under konserten.
Den normala:
Gör allt som står i min guide. Står i mitten ungefär. Har alla eller de flesta albumen och kan sjunga med i de flesta låtarna.
Den gnälliga/svansen:
Sällskapet som följde med för att vara snäll/hade inget annat för sig/tror sig gilla konserter. Han gnäller på att det tar för lång tid för bandet att komma på scen, att det är för högljutt, att de inte spelade några hits, att det är trångt, ja på allt egentligen.
Konserthoran:
Detta är nog min kategori. Denna person går på så många konserter som möjligt. Han lyssnar på mycket musik och gillar många artister. Därför skriver han upp alla konsertdatum och försöker pussla ihop ett konsertschema i kalendern.
Den äldre:
Ses ofta på sittplatserna eller längst bak. Han står och klappar i takt med ett stort leende. Händer även att han går hem innan extranumrerna, för det är ju en morgondag också.
Sist men inte minst har vi bonuskategorin:
Stockholmaren:
Han går ofta klubbspelningar med en tvångströja på sig. Armarna i kors och stå på samma ställe hela konserten. Klappa lite förstrött i händerna mellan låtarna är också viktigt.
//Pandapappan.
Före konserten:
Om du ska gå på en spelning med förband. Kolla gärna upp förbandet innan konserten om du aldrig har hört dem. Då vet du vad du kan förvänta dig, du kanske till och med gillar det väldigt mycket. Är det dåligt så kan du alltid komma senare till konserten. Det viktigaste av allt är så klart att ta med sig biljetten, men det många glömmer bort om man går på många konserter är öronproppar. Om du inte vill bli döv eller få tinnitus inom tio år så är det A och O med öronproppar. Jag rekommenderar silikon som finns att köpa på apoteket.
Har du sällskap är det alltid trevligt att gå ut och äta en bit mat eller ta en öl eller vad man nu föredrar. Varför inte kombinera? Det brukar finnas pubar i närheten där det spelas artisten eller bandets musik, där hittar du även likasinnade. På klubbspelningar finns det alltid alkohol att tillgå och ibland även mat. Så det är ett tips då de öppnar några timmar innan konserten. Drick inte för mycket dock, även fast du har biljett kan du bli nekad inträde på grund av berusning.
Nu kommer vi till det stora dilemmat om var man ska stå någonstans i publiken. Har du sittplats löser det sig automatiskt. Om du vill ha så bra ljud som möjligt, ställ dig vid ljudbordet då de anpassar mixningen och volymen till sig själva så att de hör brister och fel så bra som möjligt. Om du gillar närkontakt med bandet, ställ dig så långt fram som möjligt, är du sen, ta dig in från sidan. Min varning till orutinerade konsertbesökare är att det är trångt, varmt och högljutt längst fram. Om du gillar att prata med ditt sällskap mellan låtarna, sippa på en öl, stå på händer eller whatever, ställ dig lite längre bak. Där finns det gott om utrymme och du slipper höra skriken från publiken längst fram. Om du skiter i hur snygg sångaren är, vilket märke det är på gitarren eller inte imponeras över trummisens energi, ställ dig i baren och ät lite jordnötter, alternativt stanna hemma, skaffa ett bra ljudsystem och sätt på senaste albumet.
Under konserten:
Att hantera otålighet är viktigt. Konserter startar nästan aldrig på utsatt tid. Istället för att irritera dig på att det tar sådan tid, tänk på hur häftigt det kommer bli att få uppleva musik som du verkligen gillar. Lite vett och etikett skadar inte att ta upp. Väsnas (allt annat än handklapp och sjunga med) gör man mellan låtarna. Under mellansnack? Inte ok. Som alltid ska du tänka på omgivningen, men ja, man får röra på sig och sjunga med. Om det är någon som ramlar i din närhet, ska du självklart göra allt för att hjälpa personen upp på fötter igen. Ser du att någon i publiken mår dåligt, vifta med händerna och försök få kontakt med säkerhetspersonal och peka på personen. Även där ska du göra allt du kan så personen hamnar i goda händer. Det är inte ok att röra vid artisterna eller deras utrustning, inte heller är det ok med stagediving såvida inte bandet eller artisten uppviglar till det. Att beträda scenen och kasta upp farliga föremål på scenen är en självklarhet att det är förbjudet. Jag har nog bara glömt att nämna det viktigaste; ha kul!
Efter konserten:
Man får sno låtlistan från scenen, men bara om du är säker på att sista extranumret är spelat. Det är alltid respektfullt att visa sin uppskattning genom att applådera artisten eller bandet efter konserten. Ha aldrig bråttom ut efter en konsert, det skapar bara irritation. Det tar den tid det tar. Vid det här stadiet är det väldigt olika vad man föredrar, men något jag alltid tycker är behagligt är att hitta något lugnt ställe att sätta sig på och prata lite om konserten för att sedan åka hem med ett stort leende. Kom ihåg att ta vara på varje konserttillfälle.
Dags för lite stereotypiska konsertbesökare:
Den inbitne:
Denna person har självklart en bandtröja på sig. Man hittar alltid personen hängandes vid merchandise-disken innan konserten där han köper på sig nyckelringar, svettband, you name it. Personen kan höras diskutera att han hittat en alternativ tagning av bandets obskyra b-sida från 1997, som har två extra sekunder i introt.
Den extrema:
Är oftast vad i folkmun kallas för fjortis. Personen har köat sedan klockan 12.00 dagen innan. Personen har även fått ett nummer skrivet på handen som visar att han blir en av de första insläppta. När portarna öppnas börjar springloppet mot platsen längst fram. Du kan kombinera denna stereotypen med Den inbitne också. Det kan vara svårt att skilja dem åt. Denna person kan höras skrika "Jag älskar dig/er xxxx" under konserten.
Den normala:
Gör allt som står i min guide. Står i mitten ungefär. Har alla eller de flesta albumen och kan sjunga med i de flesta låtarna.
Den gnälliga/svansen:
Sällskapet som följde med för att vara snäll/hade inget annat för sig/tror sig gilla konserter. Han gnäller på att det tar för lång tid för bandet att komma på scen, att det är för högljutt, att de inte spelade några hits, att det är trångt, ja på allt egentligen.
Konserthoran:
Detta är nog min kategori. Denna person går på så många konserter som möjligt. Han lyssnar på mycket musik och gillar många artister. Därför skriver han upp alla konsertdatum och försöker pussla ihop ett konsertschema i kalendern.
Den äldre:
Ses ofta på sittplatserna eller längst bak. Han står och klappar i takt med ett stort leende. Händer även att han går hem innan extranumrerna, för det är ju en morgondag också.
Sist men inte minst har vi bonuskategorin:
Stockholmaren:
Han går ofta klubbspelningar med en tvångströja på sig. Armarna i kors och stå på samma ställe hela konserten. Klappa lite förstrött i händerna mellan låtarna är också viktigt.
//Pandapappan.
Kommentarer
Trackback
